Jag är äcklig.

Nu har tankarna och känslorna kommit ikapp med mig. De bara slog till och jag känner mig överväldigad. Hela tiden händer det något och det blir för mycket. För några veckor sedan hotades det med inläggning och sondmatning för att det inte gick framåt, speciellt efter min senaste kolaps. Alla blev jätte rädda och började övervaka och reglerna kring mig blev allt striktare. Jag mådde skit och kände mig orkeslös och deperimerad. Ett beslut togs att man skulle försöka ta tag i det nu så att jag kunde undvika inläggning. Startade i en lunchgrupp, fick börja äta lunch med min behandlare oftare, en plats på en intensivvecka för vecka 15, övervakade måltider hemma osv.

Alltihopa har gått så fort så att jag har inte hunnit med och riktigt veta vad och hur jag känner. Men nu blir det för mycket. Det händer saker hela tiden, utmaning på utmaning. Har aldrig tid för mig känner jag det är alltid någon tätt inpå mig, har inte tid att kunna ta det lugnt. Få göra det jag vill utan varje dag ska jag flänga till och från behandlingsstället. Ångesten hinner aldrig lägga sig innan den kommer på nytt igen.

Nu vet jag inte hur jag ska hantera allt. Jag kommer allt närmare en vägg, ett stopp där det inte kommer gå något mer.

Känner mig bara så fruktansvärt äcklig och smutsig. Vill bara känna mig ren igen.

 

Anna*

31 mars 2008 01:52

Den känslan av att vara smutsig och äcklig är bland det värsta vi kan vara med om i oss själva. Vet du om att du har bytt ut varenda cell i hela kroppen på sju år. Det betyder att du inte har samma kropp som du hade tidigare. Det är häftigt tycker jag. De enda celler som består är nervceller och hjärnceller. För att vi ska komma ihåg det som hänt tidigare :-) Allt gott, Anna*

http://dagensbibelord.bloggagratis.se

 

stars in heaven

1 april 2008 18:42

Tack så mycket!

Hemskt att du också kämpar med en ätstörning.

Men kom ihåg att du inte är äcklig eller smutsig. Det är bara dumma tankar. Tankar som försöker trycka ner dig.

Men du kan bli frisk, du kan det!
Ge aldrig upp.
Kämpa på!
Kramisar

http://tessiiie88.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga hej då till denna blogg nu! Skriver ju nästan aldrig här och får dåligt samvete för det. Tar bort den allt som allt så behöver jag inte må sämre än vad jag redan gör. Jag kämpar i alla fall på att bli frisk, det är jobbigt och det gå...

Nu känner jag den, denna jävla obehagliga känsla i magen. Det knyter sig och det gör ont. Alla dåliga, jobbiga minnen bara flyter upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.   Jag har så många frågor men finner inga svar. Detta eviga tvivlande. Är d...

Igår och idag har mestadels av dagarna gått åt till ångest.    Jag har haft en skön sommar, visst med få undantag då anorexin har bråkat men det har gått över snabbt. Jag har varit genuint glad och kunnat njuta lite av livet (därav har jag inte direk...

Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.   Tänkte bara ge en liten upp...

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans....