Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.

Tänkte bara ge en liten uppdatering. Det går (framåt vet jag inte?!) om vi säger så. Vissa dagar går det bättre och andra sämre. Jag håller i och kämpar för en gångs skull. Jag vill kämpa och kunna äta utan ångest, bli frisk osv. Det går sakta, när man klarat en utmaning går det oftast några steg tillbaka men sedan lite framåt igen. Så små myrsteg är det som gäller.

Jag har kommit fram till vad det jag är som jag måste jobba på för att kunna må bättre. Jobba på min självkänsla och mitt självförtroende. Äta rätt (på riktigt), helst nyttigt och varierat i en tillräklig mängd utan att kompensera på något vis, sluta räkna kalorier. och så lite till... jag vet att jag har en lång väg att gå men jag vill och ska klara det! För första gången har jag själv kommit till insikt om vad jag behöver jobba med, det är inte mina föräldrar, släkt, vänner eller någon behandlare som kommit på just detta men jag tror nog att de för en gångs skull håller med mig i vad jag kommit fram till.

Vi får se hur det går med det här, om det håller i sig, om det går framåt eller vad det nu göra. Jag försöker iaf och med hjälp från min omgivning så kanske det går....?

Godnatt!

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans.

Om två dagar åker jag och familjen (utom bror) utomlands. Ska bli väldigt skönt även om jag går och oroar mig för hur det ska gå osv. Blir borta i 9 dagar. Sen när vi kommer hem kommer det att bli små utflykter till olika ställen inom sverige, så det får bli ett break från mitt vanliga inrutade bubbla även kallat liv. Jag hoppas bara att ätstörningen kan ta lite ledigt den med så att jag får njuta av denna sommar.

 Känner dock på mig att det kommer bli svårt, visst kanske jag vågar och orkar utmana mera men ångest och skit kommer att sitta i och som alltid är det svårt och jobbigt att hantera.

Höll förövrigt ut ganska länge innan jag vägde mig, det var igår som det föll. Behovet att ha kontroll inför resan och veta vad jag ligger på nu så att jag kan jämföra efter, det blev för stort och jag gav efter. Önskan att siffrorna kunde vara mindre finns där, men ändå kändes det inte så farligt. Kan bero på att jag gått ner några kilo sedan jag vägde mig sist. Dumt att jag blir lite nöjd men det är så inprentat i skallen så det är svårt att stoppa. 

Matintaget mitt har blivit bättre på något sätt, fått lite ordning på det. Kanske inte mängden alla gånger man jag har regelbundheten och ämnesomsättningen börjar att komma igång. (kanske det är därför jag gått ner lite?!)

Sedan är det ju det dära beslutet som ska tas som hänger över mig. Just nu är det sommaruppehåll från behandlingsenheten, fyra veckor så jag har lite tid på mig till att tänka. Det känns ju som ett viktigt beslut så jag måste vara säker och det krävs lite tid. Lutar mest just nu att jag vill förändra, det kanske hjälper mig att komma igång och kämpa lite mer?!

Funderar på att skriva ner "min historia om anorexin" här. När, hur och varför typ. Skulle kanske vara bra att få ut det på något sätt, hjälpa mig bearbeta.

Någon som vill svara på vad de tycker om det? Kan det vara bra eller är det bara onödigt?

Nu blev det långt här, dock skönt för mig att skriva av mig lite.

Hej så länge, Godnatt!