Just nu gör jag en del för att hålla mig kvar och inte falla ännu en gång. Jag kämpar. Det är inte kul men det är viktigt.

Jag var ju på väg, det gick ju bra en tid. Mat in regelbundet och någorlunda okej mängd. Men nu har kaloriintaget blivit mindre och mindre, och ätstörningstankarna är starkare igen. Jag pinar i mig mat när jag inte är ensam, som vid middag med familjen, mellis om nån annan är hemma, kvällsmål. Äter dock bara det som är lätt och inte mer än okej. När jag är hemma själv på dagarna blir det inte mycket antingen frukt, bär, sallad, hårdbrödmacka eller soppa. Om ens det, det är dumt men jag orkar bara inte ta tag i det då. Fan, att jag tappade det.

Jag blir så frusterad på mig själv och arg, känner mig misslyckad.

Jag vet varför det blev så med, jag fick hantera ännu en besvikelse, en av mina drömmar gick i kras pga denna ätstörningsskit men hur hanterar jag det? jag borde kunna bli flyförbannad och spöa skiten ur anorexian men nej, jag gör som jag länge gjort, tar ut det på mig själv, kontrollerar det jag kan genom maten.

Jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen, jag behöver hjälp.

Sen händer det en hel del annat hemma med, jobbiga saker som jag vet att jag inte kan styra över men ändå påverkar det mig. Det är svårt nu men som sagt jag försöker hänga kvar iaf. Vill inte in i det djupa mörkret igen, låt mig få hänga kvar här nu!

 

stars in heaven

3 juni 2008 09:48

sluta aldrig att kämpa!
Kramis

http://tessiiie88.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga hej då till denna blogg nu! Skriver ju nästan aldrig här och får dåligt samvete för det. Tar bort den allt som allt så behöver jag inte må sämre än vad jag redan gör. Jag kämpar i alla fall på att bli frisk, det är jobbigt och det gå...

Nu känner jag den, denna jävla obehagliga känsla i magen. Det knyter sig och det gör ont. Alla dåliga, jobbiga minnen bara flyter upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.   Jag har så många frågor men finner inga svar. Detta eviga tvivlande. Är d...

Igår och idag har mestadels av dagarna gått åt till ångest.    Jag har haft en skön sommar, visst med få undantag då anorexin har bråkat men det har gått över snabbt. Jag har varit genuint glad och kunnat njuta lite av livet (därav har jag inte direk...

Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.   Tänkte bara ge en liten upp...

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans....