Ja, jag hade ju mötet i onsdagsmorgon. Doktorn frågade en massa frågor och alla ögon va på mig, usch jag kände mig så utstirad. Det var riktigt jobbigt att svara på alla frågor speciellt som pappa var med, tårarna rann nästan hela tiden. Försökte stå emot dem men det var så starka.

Vi kom fram till att antidepressiva tabletter var nog inte för mig, jag har kommit ifrån det stadiet då jag var deppig i flera veckor och dagar i sträck. Visst blir jag nere nu med men det håller inte i sig så länge, sen pratades det om det skulle hjälpa emot mina tvångshandlingar men det trodde hon inte heller eftersom att de flesta berör matsituationer. Det enda som jag kunde behövas få hjälp med var min ångest, jag har enorm ångest varje dag, för varje bit mat som jag stoppar i munnen och hela tiden har man sagt det kommer att bli lättare ju längre du gör det etc. men jag märker ingen skillnad och för att det är så svårt med den tar det enormt mycket på mina krafter och det gör så att jag ofta inte vill kämpa något mer. För att få hjälp på vägen föreslog doktorn ångestdämpande tabletter. Min behandlare och pappa tyckte att det var en mycket bra ide. Jag var och är splittad i frågan men det är nog jag och ätstörningen som har olika uppfattningar, inte för att jag sa det till dem. Jag vill inte erkänna att ätstörningen är så stark som den är och att det är fortfarande den som bestämmer till mestadels. Jag sa iaf att jag inte var säker på om jag ville ta tabletterna eller ej, men efter mycket diskuterande gick jag med på att testa dem ett tag iaf och se om de hjälper. Ätstörningen är förbannad, riktigt förbannad.

Igår testade jag den för första gången och det blev inte alls stor skillnad med ångesten tyckte jag, blev mest trött och dåsig av dem. Eller kanske om jag tänker efter så blev nog den direktaångesten mindre, alltså den som jag har när jag stoppar något i munnen men den efteråt var precis lika hemsk. Jag har ju lovat att testa den några fler gånger och så får det väl bli då...

Idag fyller min syster år och imorgon en kompis, det blir mycket folk och fika denna helg, inget som jag ser fram emot direkt. Tror nog inte att det blir något fikabröd för mig faktiskt men man vet ju aldrig får se hur det blir.

Nu blev det här ganska långt, skönt att skriva av sig lite var det iaf.

Hej så länge!

 

stars in heaven

16 maj 2008 14:17

Bra att du sa ja till ångestdämpande även om ätstörningen inte var lika glad över det. Men du kommer att klara det vännen!
Du kan!

Middagsgruppen gick ganska okej faktiskt.
Och jag satt faktiskt på lite autopilot, haha!
Kram

http://tessiiie88.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga hej då till denna blogg nu! Skriver ju nästan aldrig här och får dåligt samvete för det. Tar bort den allt som allt så behöver jag inte må sämre än vad jag redan gör. Jag kämpar i alla fall på att bli frisk, det är jobbigt och det gå...

Nu känner jag den, denna jävla obehagliga känsla i magen. Det knyter sig och det gör ont. Alla dåliga, jobbiga minnen bara flyter upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.   Jag har så många frågor men finner inga svar. Detta eviga tvivlande. Är d...

Igår och idag har mestadels av dagarna gått åt till ångest.    Jag har haft en skön sommar, visst med få undantag då anorexin har bråkat men det har gått över snabbt. Jag har varit genuint glad och kunnat njuta lite av livet (därav har jag inte direk...

Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.   Tänkte bara ge en liten upp...

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans....