Orkar inte mer. Ingen ork och ingen lust.

Är så jävla trött på att äta, att känna mig stor som ett hus, att ha en gnagande känsla av oro, en ständig ångest osv.

Försökte prata om det med min behandlare idag men det gick inte fram, fick istället en läxa att jag varje dag ska göra något för mig, ngt som jag tycker om. Jaha, vadå känner jag? Allt som jag mår bra av har ju tagits ifrån mig, jag får inte jobba, träna, resa, inte ens göra saker på egen hand, inte köra bil långa sträckor. Det är patetiskt hur det fortsätter, vad fan ska jag göra hade hon tänkt. Hennes förslag, ta ett avslappnande bad, köp ngt, sola på altanen. Jo tejna, hatar att bada för jag kan inte slappna av, dessutom måste jag se min hemska, fula kropp, att köp något, visst men jag har för fan inga pengar eftersom att jag är sjukskriven och får inte jobba!

Är hon pantad eller vad? Blir så frustrerad och mår bara sämre då jag ser allt som jag inte får göra...

Har jag fått ur mig lite nu så jag känner mig inte lika arg, jag vet bara inte hur jag ska fortsätta längre. Jag kämpar inte för att jag vill det längre, det som får mig att fortsätta (vet inte hur länge det kommer att hålla i sig) är att jag inte vill se mina nära och käras besvikelse då jag stänger av och slutar att kämpa.

Nu vill jag bara sova men jag har prov imorgon och jag måste plugga mera, kan inte släppa det och låta det gå som det går. Nej, jag är ju perfektionist och måste ju kunna allt och vara bäst. Tröttsamt.

Hej då så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga hej då till denna blogg nu! Skriver ju nästan aldrig här och får dåligt samvete för det. Tar bort den allt som allt så behöver jag inte må sämre än vad jag redan gör. Jag kämpar i alla fall på att bli frisk, det är jobbigt och det gå...

Nu känner jag den, denna jävla obehagliga känsla i magen. Det knyter sig och det gör ont. Alla dåliga, jobbiga minnen bara flyter upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.   Jag har så många frågor men finner inga svar. Detta eviga tvivlande. Är d...

Igår och idag har mestadels av dagarna gått åt till ångest.    Jag har haft en skön sommar, visst med få undantag då anorexin har bråkat men det har gått över snabbt. Jag har varit genuint glad och kunnat njuta lite av livet (därav har jag inte direk...

Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.   Tänkte bara ge en liten upp...

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans....