Dagen började med att jag skulle till behandlingsstället och ha möte med min behandlare och mina föräldrar, mamma följde med. Skittrött var jag eftersom att jag bara sovit några få timmar under natten men aja jag var ju tvungen att åka dit. Vi disskuterade hur det har gått med de nya reglerna som infördes för några veckor sedan sedan gjorde vi några ändringar. Åh, vad skönt det känns, nu har jag fått tillbaka mer av kontrollen och det är bra men ändå lite osäkert för jag vet att det finns stor risk att ätstörningen ställer till det och vill ta kontrollen. Vi får se hur det går men självklart kommer det att gå upp och ner.

 Det var lite skakigt till lunchen då jag skulle göra ordning och äta lunchen själv, visst blev det mindre än vad det brukar vara på behandlingsstället men det var första dagen och jag klarade det iaf.

Efter det har jag ätit mellis, middag och kvällsmål. Ångest är ett faktum, en  olidlig svinjobbig känsla som får mig att göra nästan vad som hellst för att slippa den. Det börjar alltid med att jag försöker strunta i den eller hantera den men det funkar aldrig, speciellt inte när den är så enorm och kraftig.

Jag har nu försökt göra mig av med maten men halvt igenom slutade jag för jag hatar att jag ska behöva göra det. (så lite bra att jag stod emot det) Sen har jag tränat, med övningar hemma, inte det bästa. Oändligt många situps och liknande, så många så att jag har fått märken på ryggen vid ryggraden, det gör ont måste jag säga.

Tårarna rinner för mina kinder och ångesten finns kvar. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig så ensam.

Jag vill så gärna prata med mina kompisar, försöka få dem att förstå eller få stöd, vad som helst men jag får inte det för ätstörningen. Det är en stor mur som stänger in mig och jag är verkligen fast. Jag gör raka motsatsen till att öppna mig, jag stänger in allt, isolerar mig. Fast att det inte är det JAG vill...jag önskar bara att någon kunde se det. Ge mig en kram och finnas för mig fast än att jag säger till dem att jag inte behöver dem. De är inte jag som pratar då för jag behöver ju verkligen dem.

Nej nu ska jag sova, orkar inte skriva mer.

 

stars in heaven

17 april 2008 15:44

Det var riktigt bra gjort av dig att du tog maten i skolan. Även om det inte var en full potion så var det ett steg i rätt riktning.
Och att du heller inte gjorde dig av med det var jätte starkt gjort.

Ångesten är jobbig (I know that).
Men vi får inte ge upp.
Som min behandlare brukar säga till mig "Man dör inte av ångest, men man kan göra det av svält".

Jag hejar på dig vännen!
Mega kramar

http://tessiiie88.blogg.se

 

viktoria

19 april 2008 22:15

Jag sänder en kämparkram! Vad är de för behandling du går eller ska börja? Jag vet precis vilket helvete de är! kämpa på, livet är till för att levas! :) kramr

http://www.viktoriab.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga hej då till denna blogg nu! Skriver ju nästan aldrig här och får dåligt samvete för det. Tar bort den allt som allt så behöver jag inte må sämre än vad jag redan gör. Jag kämpar i alla fall på att bli frisk, det är jobbigt och det gå...

Nu känner jag den, denna jävla obehagliga känsla i magen. Det knyter sig och det gör ont. Alla dåliga, jobbiga minnen bara flyter upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.   Jag har så många frågor men finner inga svar. Detta eviga tvivlande. Är d...

Igår och idag har mestadels av dagarna gått åt till ångest.    Jag har haft en skön sommar, visst med få undantag då anorexin har bråkat men det har gått över snabbt. Jag har varit genuint glad och kunnat njuta lite av livet (därav har jag inte direk...

Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det försvann och jag gav upp orkade verkligen inte att skriva om det just då. Det gör jag inte nu heller, kommer inte riktigt ihåg vad exakt det var jag skrev heller så.   Tänkte bara ge en liten upp...

Ett tag sedan jag skrev här sist, det blir så på sommaren tror jag. Lusten till att sitta vid datorn är inte lika stor plus att för min egen del händer det lite mera nu. Nu är ju min familj och vänner lediga med så vi kan hitta på grejer tillsammans....