Jag är sjuk, feber. Hatar det, det är så ansträngande och man blir så svag och liten. Vem tror ni inte tar nytta av just det? Jo fröken anorexi, ångest för varje liten bit mat som kommer i min mun. Panikångest över att jag verkligen inte orkar röra på mig, släpade mig ut på en promenad, jag vet att det var urdumt gjort men jag orkade inte stå emot. Anorexins tankar och åsikter blir starkare ju svagare jag är. De tar över mig och jag blir åter igen en slav under hennes lagar.

De och de får jag inte göra, de och de måste jag göra.

Jag tänker inte åka till behandlingsstället imorgon och antagligen inte tisdag heller.

Nu är alla jävla tankar igång igen, måste ner i vikt! jag är ful, äcklig, smutsig och tjock. Jag vill inte äta, att äta är att synda.

Fan oxå. Vill inte känna så här men jag tror ju verkligen på dem med.

Fröken anorexi är ju min vän, det övertygar hon mig om och tillsammans kommer vi att bli lyckliga. (eller hur var det nu igen????)