Varför blir det alltid så? Det går "bra" en tid och sedan säger allt stopp i mig och jag vill inte kämpa mer. Om och om igen blir det så...

En del av mig vill bli frisk, till en viss del. Jag vill vara lycklig, kunna göra det jag vill, jobba, plugga, träna, äta hälsosamt, träffa kompisar osv. men jag vill absolut inte gå upp i vikt. Jag har redan gått upp fyra kilo sedan juni förra året, det är mer än tillräkligt tycker jag... kan jag inte må bra och ha kvar samma vikt?!

Jag tror det men varför säger alla till mig motsattsen, du måste upp i vikt om du ska må bra och bli frisk. Hur kan de veta det? Jag blir förvirrad.

Den andra delen av mig, som är mycket större och starkare vill inte släppa taget. Tron om att smal= lycklig finns kvar. Ätstörningen har svar på alla frågor och får mig att känna mig trygg. Så varför inte stanna kvar där?

Åh, alla tankar svischar fram och tillbaka, jag vet som vanligt inte hur jag ska göra...