Ja, jag hade ju mötet i onsdagsmorgon. Doktorn frågade en massa frågor och alla ögon va på mig, usch jag kände mig så utstirad. Det var riktigt jobbigt att svara på alla frågor speciellt som pappa var med, tårarna rann nästan hela tiden. Försökte stå emot dem men det var så starka.

Vi kom fram till att antidepressiva tabletter var nog inte för mig, jag har kommit ifrån det stadiet då jag var deppig i flera veckor och dagar i sträck. Visst blir jag nere nu med men det håller inte i sig så länge, sen pratades det om det skulle hjälpa emot mina tvångshandlingar men det trodde hon inte heller eftersom att de flesta berör matsituationer. Det enda som jag kunde behövas få hjälp med var min ångest, jag har enorm ångest varje dag, för varje bit mat som jag stoppar i munnen och hela tiden har man sagt det kommer att bli lättare ju längre du gör det etc. men jag märker ingen skillnad och för att det är så svårt med den tar det enormt mycket på mina krafter och det gör så att jag ofta inte vill kämpa något mer. För att få hjälp på vägen föreslog doktorn ångestdämpande tabletter. Min behandlare och pappa tyckte att det var en mycket bra ide. Jag var och är splittad i frågan men det är nog jag och ätstörningen som har olika uppfattningar, inte för att jag sa det till dem. Jag vill inte erkänna att ätstörningen är så stark som den är och att det är fortfarande den som bestämmer till mestadels. Jag sa iaf att jag inte var säker på om jag ville ta tabletterna eller ej, men efter mycket diskuterande gick jag med på att testa dem ett tag iaf och se om de hjälper. Ätstörningen är förbannad, riktigt förbannad.

Igår testade jag den för första gången och det blev inte alls stor skillnad med ångesten tyckte jag, blev mest trött och dåsig av dem. Eller kanske om jag tänker efter så blev nog den direktaångesten mindre, alltså den som jag har när jag stoppar något i munnen men den efteråt var precis lika hemsk. Jag har ju lovat att testa den några fler gånger och så får det väl bli då...

Idag fyller min syster år och imorgon en kompis, det blir mycket folk och fika denna helg, inget som jag ser fram emot direkt. Tror nog inte att det blir något fikabröd för mig faktiskt men man vet ju aldrig får se hur det blir.

Nu blev det här ganska långt, skönt att skriva av sig lite var det iaf.

Hej så länge!