Kan inte alla jobbiga tankar och känslor bara försvinna?! Jag orkar inte med dem. Jag vill kunna vara stark och stå emot, göra som jag själv vill och strunta i vad tankarna säger till mig att göra MEN det går inte. 

Ätstörningen har ett stort inflytande på allt det jag gör, hela tiden. Åsikter om allt, ta inte det där eller det där eller det där osv, ät mindre, träna mer, rör på dig mer din latmask, du är tjock, fet och ful! Du väger äkligt mycket. Som sagt hela tiden är det något som är fel.

Jag vill inte följa dem men jag gör det i alla fall.

Maklöshet. Det är inte riktigt jag som styr mitt eget liv.

Frustration. Över det att jag inte "kan", får göra.

Ledsen. Pga av mycket; Ångest, kontrasten mellan min bubbla och verkligheten, för att jag känner alla känslor som jag gör.

Arg. På både ätstörning och mig själv. Hur kunde jag utsätta mig själv för denna situation?! På ätstörningen för vad den får mig att göra.

Misslyckad. Den värsta känslan, att jag aldrig duger eller kan göra någonting bra eller "rätt". Att jag känner som jag gör, var jag befinner mig idag jämfört med med mina drömmar och planer.  

Vet inte riktigt vad jag ska göra, för att fortsätta, ta mig framåt eller ändra mina känslor. Åh, så negativ jag är (det vill jag inte vara). Ska försöka att göra en liten ändring på det, jag har ju mina planer och önskningar om framtiden och jag ska försöka att förfylla dem och sträva efter dem. Jag måste hålla fast vi dem, ta mig härifrån. Det är hoppet som håller mig kvar!