Just nu gör jag en del för att hålla mig kvar och inte falla ännu en gång. Jag kämpar. Det är inte kul men det är viktigt.

Jag var ju på väg, det gick ju bra en tid. Mat in regelbundet och någorlunda okej mängd. Men nu har kaloriintaget blivit mindre och mindre, och ätstörningstankarna är starkare igen. Jag pinar i mig mat när jag inte är ensam, som vid middag med familjen, mellis om nån annan är hemma, kvällsmål. Äter dock bara det som är lätt och inte mer än okej. När jag är hemma själv på dagarna blir det inte mycket antingen frukt, bär, sallad, hårdbrödmacka eller soppa. Om ens det, det är dumt men jag orkar bara inte ta tag i det då. Fan, att jag tappade det.

Jag blir så frusterad på mig själv och arg, känner mig misslyckad.

Jag vet varför det blev så med, jag fick hantera ännu en besvikelse, en av mina drömmar gick i kras pga denna ätstörningsskit men hur hanterar jag det? jag borde kunna bli flyförbannad och spöa skiten ur anorexian men nej, jag gör som jag länge gjort, tar ut det på mig själv, kontrollerar det jag kan genom maten.

Jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen, jag behöver hjälp.

Sen händer det en hel del annat hemma med, jobbiga saker som jag vet att jag inte kan styra över men ändå påverkar det mig. Det är svårt nu men som sagt jag försöker hänga kvar iaf. Vill inte in i det djupa mörkret igen, låt mig få hänga kvar här nu!