Hej!

Idag har jag ätit på behandlingsstället igen, lunch. Panerad fisk och potatismos och sallad. Det va länge sedan det, usch moset och paneringen tog emot alltså. Kände mig inte lockad av det alls utan bara äcklad.

Efterrätt idag, bär och yoghurt. Första gången jag åt yoghurt där, har alltid sluppit förr eftersom att jag är laktosintolerant (skit bra har ätstörningen tyckt!) men idag tvingade de i mig, de hade köpt låglaktos. "NEJ, NEJ, NEJ" skrek ästörningen men vad skulle jag göra. Ångest hela dagen för det här, så himla onödigt. Vad är 1dl yoghurt egentligen? men för mig är det de, de är sjukt...

Men iaf tillbaka till rubriken, fick ont i magen när vi hade avslappning. Så som jag brukar få när jag har ätit något som innehåller mjölk, så maten (inte yoghurten) måste ha innehållt det fast att de sa att den inte gjorde det! Suck, för det förstör verkligen. Kan ju knappt äta resten av dagen då magen håller på å krånglar så mkt. Har ju fortfarande ont liksom, tråkigt värre.

Imorgon väntar, samtal med min kontaktperson och sedan ska jag, mina syskon och min pappa äta lunch ute. Ska bli urjobbigt, tycker verkligen inte om att äta ute, det är så mycket folk och jag blir stressad, sen brukar det vara så mkt mat på tallrikarna och det är alltid något som ätstörningen missnöjer med. Inget duger och det blir jätte svårt att välja. Usch, fy och blä men vi får se hur det går. Får berättar senare...

En presentation av mig.

Jag är en tjej på 19 år som har startat denna blogg för att ventilera mina funderingar och tankar om allt och inget, det som hör livet till.

Jag kommer att vara anonym, för att jag vill inte att mina nära och kära ska veta att det är jag som skriver, speciellt då jag kommer att skriva mina innersta känslor.

Kan försöka berätta lite om mig utan att avslöja för mycket.

Jag bor hemma med mina föräldrar och mina två syskon.
Har gått ut gymnasiet förra året och är för närvarnade sjukskriven då jag i somras blev diagnoserad med sjukdomen Anorexia Nervosa. Har dock levt med den i ca fyra år men det är inte förän nu som jag får hjälp med att försöka besegra den. Går på ett behandlingsställe några dagar i veckan. Det är hela tiden en balansgång, en ständig kamp mellan vägen mot ljuset eller vägen tillbaka till mörkret. Vardagen hoppar mellan små framsteg och backslag. Jag har börjat min långa vandring mot friheten!

Jag gillar: Te, sport, hälsa, resa, läsa, shoppa, musik...

Jag gillar inte: Orättvisa, spindlar, migrän...

I den närmaste framtiden vill jag resa, kämpar för att bli tillräckligt stabil och få ork till det!