Fredags gick sådär, kändes ju självklart urjobbigt och jag medger att det blev mer sallad än maten men jag överlevde och försökte iaf.

Senare på dagen gick det bättre, fick i mig de planerade målen. Tror att det gick lättare då eftersom att jag hade rört på mig ganska mycket under dagen. Ångesten kom ändå men den var inte lika stark så jag kunde stå ut mer.

Lördagen, åkte på utflykt eller vad jag ska kalla det med mina kompisar, blev bilresa, stopp, konsert och bilfärd hem igen. Så det blev lite knasigt med maten eller väldigt knasigt. Sa till dem innan att jag måste följa mina mina mattider annars får jag inte i mig det jag ska, dels mängd och antal tillfällen sen också att jag har extra svårt att äta på andra tidpunkter, jag får liksom inte äta på de... Tror nog inte att de förstod hur pass viktigt det var för mig. De tyckte vi kunde ta en korv med bröd liksom, eller något bara sådär påvägen. Ja ni vet så som det ska vara eller som det brukar vara men för mig med anorexi funkar det inte så. Jag kan inte äta en korv bara sådär utan allt krävs planering, jag blev lite grinig och sa inte så mycket. Snäste lite om att det och det tänker jag INTE äta. Kände att de måste ju försöka förstå men icke. Det blev ett café och typ tjugominuter innan vi var tvugna att vara på konserten. Bra där eller inte, ett nytt café med en enorm meny och tidsbegränsning, inte de bästa förhållanden. Jag tog bara en festis. De var mitt matintag efter kl.13 på hela kvällen.

Idag ska jag försöka ta till mig matschemat och följa det så att jag inte faller tillbaka och inte äta alls osv. Det kanske går, frukost gick bra men lunchen blev inte alls som den skulle.

Skriver mer en annan dag!

Hej!

Idag har jag ätit på behandlingsstället igen, lunch. Panerad fisk och potatismos och sallad. Det va länge sedan det, usch moset och paneringen tog emot alltså. Kände mig inte lockad av det alls utan bara äcklad.

Efterrätt idag, bär och yoghurt. Första gången jag åt yoghurt där, har alltid sluppit förr eftersom att jag är laktosintolerant (skit bra har ätstörningen tyckt!) men idag tvingade de i mig, de hade köpt låglaktos. "NEJ, NEJ, NEJ" skrek ästörningen men vad skulle jag göra. Ångest hela dagen för det här, så himla onödigt. Vad är 1dl yoghurt egentligen? men för mig är det de, de är sjukt...

Men iaf tillbaka till rubriken, fick ont i magen när vi hade avslappning. Så som jag brukar få när jag har ätit något som innehåller mjölk, så maten (inte yoghurten) måste ha innehållt det fast att de sa att den inte gjorde det! Suck, för det förstör verkligen. Kan ju knappt äta resten av dagen då magen håller på å krånglar så mkt. Har ju fortfarande ont liksom, tråkigt värre.

Imorgon väntar, samtal med min kontaktperson och sedan ska jag, mina syskon och min pappa äta lunch ute. Ska bli urjobbigt, tycker verkligen inte om att äta ute, det är så mycket folk och jag blir stressad, sen brukar det vara så mkt mat på tallrikarna och det är alltid något som ätstörningen missnöjer med. Inget duger och det blir jätte svårt att välja. Usch, fy och blä men vi får se hur det går. Får berättar senare...

Idag har varit en dag med många utmaningar för mig. Jag vet ju att det är jobbigt att bryta mönster, inte kul direkt. Jag känner mig helt slut och dagen är inte ens slut. Jag har gjort ätstörningen riktigt förbannad flera gånger idag och det skriker inom mig.

Frukosten blev obefintlig och jag visste att jag inte skulle vinna kampen så jag gav mig. Dumt jag vet men jag visste att dagen skulle bli kämpig.

Lunch på behandlingsstället, min fasa PASTA och köttförsås. Jag höll på att dö kändes det som. Tårarna brände i ögonvrån men jag visste ju att jag inte kunde ta mig ur det. Kämpade i mig det, det tog ett tag. Sedan fick jag åka hem. Slapp efterrätten och avslappningen, tack för jag ville bara hem! Tog en liten promenad för att skingra mina tankar lite.

Mellanmål åt jag hemma, en macka, ett glas juice och ett äpple.

Middag, värsta berget med mat kändes det som eller det VAR det. Fick inte i mig allt men jag försökte. Det är bara det att jag känner mig stor och äcklig och har gjort hela dagen, ångest som gnager och ett arg monster inom mig som trycker ner mig. För att sammanfatta det så känner jag mig hemsk.

Snart väntar kvällsmål, vill inte egentligen men säg när jag ser fram emot ngt mål?! Typ aldrig så...

Sen tror jag faktiskt att jag tänker gå och sova för jag orkar inte med ångesten mer.

Godnatt och skriver mer en annan dag!

En presentation av mig.

Jag är en tjej på 19 år som har startat denna blogg för att ventilera mina funderingar och tankar om allt och inget, det som hör livet till.

Jag kommer att vara anonym, för att jag vill inte att mina nära och kära ska veta att det är jag som skriver, speciellt då jag kommer att skriva mina innersta känslor.

Kan försöka berätta lite om mig utan att avslöja för mycket.

Jag bor hemma med mina föräldrar och mina två syskon.
Har gått ut gymnasiet förra året och är för närvarnade sjukskriven då jag i somras blev diagnoserad med sjukdomen Anorexia Nervosa. Har dock levt med den i ca fyra år men det är inte förän nu som jag får hjälp med att försöka besegra den. Går på ett behandlingsställe några dagar i veckan. Det är hela tiden en balansgång, en ständig kamp mellan vägen mot ljuset eller vägen tillbaka till mörkret. Vardagen hoppar mellan små framsteg och backslag. Jag har börjat min långa vandring mot friheten!

Jag gillar: Te, sport, hälsa, resa, läsa, shoppa, musik...

Jag gillar inte: Orättvisa, spindlar, migrän...

I den närmaste framtiden vill jag resa, kämpar för att bli tillräckligt stabil och få ork till det!